Vi tror vi vet vad internettroll är, men det gör vi inte alls det!

I det här inlägget:

-Riskerna med att konsultera på diskussionsforum

-Trollen vinner varje dag för att vi ännu år 2018 tror på allt vi läser

Många lever i tron att trollinlägg är illa skrivna, google translejtade och lätt igenkännbara. Men det är ett stort missförstånd. Det var när jag läste boken Det mörka nätet – Nedslag i den digitala underjorden av Jamie Bartlett (2014) som jag insåg att trollandet är mycket mer mångfacetterat och sofistikerat än de flesta av oss inser. Vi känner till fenomenet, men blir förmodligen trollade hela tiden ändå. Och det kan drabba oss på smärtsamma sätt, utan att vi aldrig får veta att vi bara råkade falla offer för någons illvillighet.

I reportage och nyhetsinslag om trollande får ”ryska troll” mycket plats. De ryska trollen har blivit ett begrepp. Överhuvudtaget figurerar Ryssland ofta i dessa sammanhang, med sina misstänkta försök att påverka val med mera.

Men troll är inte alltid ryska. Dom kan vara precis vem som helst, och dom kan dyka upp precis var som helst:

På nästan alla platser på nätet förekommer någon form av trollbeteende. Youtube, Facebook och Twitter har alla sina egna trollarter, som…var och en har utvecklats för att passa in i sin miljö. (DMN)

Trollen lever följaktligen med i forumens ekosystem och framstår som alla andra som vistas där. Det betyder att det inte alls är så enkelt att känna igen trollen. En trovärdig vänlista är inget bevis på att en person finns, för det går att köpa vänlistor nuförtiden.

Bartlett har intervjuat personer som roar sig med att trolla. En av hans intervjupersoner beskriver sitt trollande som en handling som går ut på att ”räkna ut det bästa sättet att provocera fram en reaktion”. Många troll är uttråkade personer som vill roa sig, men det finns också dom med mer uttänkta agendor bakom trollandet. De berättar till exempel om ett behov av att avslöja mänskliga svagheter, såsom skenhelighet och självförhärligande. Det är bland annat argumentet för så kallade RIP-troll, som trollar vad de kallar för ”sorgeturister”, dvs. personer som skriver på nyligen avlidnas sidor. Eftersom dessa inte känner offret och därmed inte kan känna någon genuin sorg, är deras beteende hyckleri och ett uttryck för självgodhet, menar RIP-trollen.

Gemensamt för allt slags trollande är dock att göra människor upprörda, och att skapa kontroverser och gräl.

Det moderna trollet föddes då internetanvändandet växte i början 1990-talet. De tidigare användarna, en mycket nischad grupp som ägnat sig åt ett slags ”införstått” trollande”, överrumplades av den plötsliga masstillströmningen, och började skrämma iväg nykomlingar med metoder som gick ut på att häckla och håna. Metoden kallades trolling och handlar inte om några lurviga väsen man hittar i skogen, utan om en fiskemetod där man fäster ett drag efter båten (alla citat från DMN):

Idén var att ”fiska efter nybörjare”; en erfaren användare postade en modern vandringssägen eller myt om Usenet* i avsikt att väcka en förvånad reaktion från någon ny, som på så vis skulle röja sin status. Avslöjad! Den som svarat blev i fortsättningen skoningslöst hånad.

I denna nya typ av trollande gällde det att framskrida lugnt, sansat och trovärdigt, för att inte väcka misstanke:

Ett troll [var] noggrant, subtilt och fantasifullt: ”Ett troll kan hålla igen, medveten om värdet av en större smäll”…

Troll ansträngde sig med andra ord att verka normala, schyssta och ärliga. Det är detta beteende som ligger som grund för mycket av det trollande vi ser idag, och är en anledning till varför vi långt ifrån alltid upptäcker att vi blir trollade.

Det viktigaste av allt var att:

…använda hjärnan för att vålla kaos.

Kontentan av detta är att troll ofta är kreativa, duktiga på att skriva, och i kombination med detta har de en förmåga att manipulera och leda människor dit de vill. De är inte bara massproducerande enheter i en trollfabrik, utan framskrider metodiskt enligt en genomtänkt plan.

Riskerna med att konsultera på diskussionsforum

För ett par år sedan fick jag lite skumma hälsoproblem. Undersökningen involverade bland annat mammografi, där jag fick veta att jag har kalkbildningar i brösten. Återbesök om ett år. Eftersom jag inte fick så mycket förklaringar på vad kalkbildningar innebär, och jag hör till dom som kommer på allt jag skulle ha frågat först i efterhand, så googlade jag. Ganska snart blev jag lite lugnare, för jag läste att kalkbildningar är normalt då man blir äldre, och anledningen till att de kan vara bra att följa upp är att de IBLAND kan hysa cancerceller. Ibland, men oftast inte.

Men så gjorde jag det stora misstaget att surfa in på ett diskussionsforum, alltså en plats där vanligt folk sitter och delar erfarenheter. Och jag ser detta: ”Åt mig sa dom att 40 procent av kalkbildningar är cancer. /Pirkko”.

Det gick emot allt jag läst tidigare, men naturligtvis kände jag ett hugg i magen. Eftersom jag lyckligtvis är utrustad med förmågan att förhålla mig kritiskt till det jag läser, så lyckades jag så småningom resonera med mig själv att alla trovärdiga källor hävdade något annat, att denna person troligen missförstått någonting, eller att det fanns detaljer som inte framgick.

Nu i efterhand, när jag läst på om internettroll, så har tankarna gått tillbaka till den här episoden. Det har slagit mig att ”Pirkko” kanske var ett troll. Det finns faktiskt personer som tycker att det är kul att skrämma upp och göra människor ledsna. Kontentan av den här erfarenheten är att troll inte alltid beter sig som man kanske förväntar sig, dvs. elakt, provokativt och utmanande. De kan också framstå som snälla och välmenande. Allt för att nästla in dig i sin uttänkta intrig.

Om sådana sadistiska böjelser låter absurda, så kan jag tala om att detta bara är småpotatis. Bartlett har talat med personer som trakasserat både anhöriga till katastrofoffer och föräldrar till barn som begått självmord. Varför? Enligt den intervjuade handlar det om ett behov av att påvisa att dessa personer i själva verket ”älskade att känna sig som offer”, och mer allmänt människors törstande efter uppmärksamhet och hycklarbeteenden.

Bartlett skriver att trollen ibland ”lyckas…sätta satiriskt ljus på samhällets självgodhet, avslöja det moderna livets absurditet, moralpanik eller vår uppmärksamhetstörstande dygnet-runt-aktiva nyhetskultur”. Det kan jag hålla med om. Men jag skulle ändå starkt råda alla som letar efter information på nätet om krämpor och sjukdomar att hålla sig till officiella källor. För vår egen skull. På diskussionsforumen kan nämligen vem som helst säga vad som helst, oberoende om deras motiv är hederliga eller inte.

Trollen vinner varje dag för att vi ännu år 2018 tror på allt vi läser

Gay Niggers Association of America** postar ofta vansinniga nyhetsmeddelanden i förhoppningen att lata journalister ska snappa upp dem. Det gör de ofta: en GNAA-notis om att afroamerikaner bröt sig in i människors hem under orkanen Sandy för att stjäla husdjur fick stor spridning i mainstreammedia. (DMN)

Jag bevittnar alltför ofta på Facebook upprörda delningar av bisarra uttalanden, nyheter och inlägg. Med vilda diskussioner som följd, kring dessa bisarra uttalanden, nyheter och inlägg, som i själva verket kanske var trollgenererade från första början. Ibland säger folk upp kontakten i samband med sådana här dispyter. När det händer är det en stor seger för trollen.

I Det mörka nätet läser jag att det finns något som kallas för Godwins lag, och den lyder så här: ”I takt med att en nätdiskussion växer sig längre, kommer sannolikheten för en liknelse med nazismen eller Hitler att närma sig 100 procent.” Författaren tillägger: ”Enkelt uttryckt, ju mer  du pratar på nätet, desto större chans att du säger något elakt; prata tillräckligt länge och det blir ofrånkomligt.”

Trollen får oss med andra ord att råka i luven på varandra, agera i affekt och göra extrema saker:

En tilltagande längtan efter digital bekräftelse får ständigt fler av oss att dela våra mest intima och personliga känslor på nätet, ofta med fullständiga främlingar…Ju mer vi investerar av oss själva på nätet, och ju mer känsliga vi blir för kränkningar, desto mer finns det för trollen att livnära sig av. (DMN)

Jag önskar så att jag kunde tänka att mänskligheten inte mer tror att det som står tryckt i text är lika med sanningen. Men tyvärr läser folk fortfarande tidningen ”som Bibeln”. Står det i tidningen så är det sant. Och då inkluderar jag också annan media, som some.

Jag vill inte framstå som trollsäker på något sätt, men jag håller mig undan allt som det minsta lilla luktar troll. Låter det för bisarrt för att vara sant, så är det förmodligen inte sant. Att läsa på om trollverksamhet hjälper också att gardera sig. Jag rekommenderar givetvis varmt den bok jag refererat till genomgående i inlägget.

Ha följande i åtanke då du hänger på nätet:

När du tar bort din vän på Facebook efter ett gräl, är det kanske ett troll som har vunnit.

När du blir ledsen och orolig av något du läst på nätet, är det kanske ett troll som har vunnit.

När du blir arg och agerar i affekt på nätet, är det kanske ett troll som har vunnit.

*En föregångare till Internet.

**GNAA är en grupp ”ytterst skickliga programmerare, som ägnade enormt mycket tid åt att skapa och sprida extremt stötande material, i syfte att uppröra bloggare, kändisar, populära sajter och alla andra som gruppen ogillade.” Deras målsättning är att ”så split på internet.” (DMN)

 

 

Hälsningar från some-stern

Helle. Se alkaa jo vituttaa. 

-Kauko Röyhkä

I mitt senaste inlägg skrev jag om hur man hanterar värme när man måste (får) jobba, vara kreativ och produktiv. Och i inlägget före det skrev jag om vikten av att vila. När jag läser det där nu känns det som bullshit, rent ut sagt. Präktigt och godtroget. Jag är så desillusionerad nu.

När jag ser mig själv i spegeln idag bevittnar jag samma mörka ringar under ögonen som för några veckor sedan övertygade mig om att det är dags att ta lite semester. Vad beror detta på?

Det beror på värmen. Det beror på solen. Jag är mycket känslig för sol, och värmen gör mig utmattad precis som den gör andra människor. Resultatet av denna semester hittills (för den pågår lite än) är att jag tvingats sitta inne dagarna långa. Och vad gör jag då? Jo, surfar, hänger på sociala medier, tittar på TV och läser. Alltså allt det jag alltid gör annars också. Det är inte semester för mig. Det är some-ster och inget annat, det jag har. Semester vore att göra utflykter, promenera i naturen, cykla. Avbrott från det man annars gör, man behöver det, också om man tycker om sitt jobb. Nu kan vi inte ens ta en sväng ner till glasskiosken en kilometer bort utan att brinna upp. Och fläkten, den gick sönder naturligtvis.

Jag har alltså inte vilat upp mig från mitt jobb, vilket är syftet med semester. Jag är en fånge i mitt hem, uttråkad, och då surfar jag, hänger på sociala medier, tittar på TV och läser. Dag ut och dag in.

Hur hantera värme när du måste vara TIV?

Ett tydligt tecken på att man bör börja jobba igen måste väl ändå vara att man blir trött av att göra ingenting och pigg av att jobba?

Jag har varit märkbart uttråkad och sur de senaste dagarna. Delvis beror det naturligtvis på värmen, som tvingar mig till fysisk inaktivitet. Men tidigare idag, då jag satte mig ner för att ta tag i ett uppdrag som närmar sig deadline, märkte jag att jag blev piggare och gladare då jag väl kommit igång! Så det är väl det jag ska göra då. Börja skriva igen!

En sak som jag grubblat mycket på under semestern är hur man ska hantera värmeböljor samtidigt som man måste vara TIV, det vill säga aktiv, kreativ och produktiv? Det blir ju bara varmare och varmare, och i framtiden kommer vi troligen att få utstå (eller njuta av, hur man nu ser på saken) mer värmeböljor av pågående sommars snitt. Företagare har inte alltid möjlighet att ta semester när det blir för varmt, och andras semester sammanfaller förstås inte alltid med värmeböljan.

Det är lätt att ge efter för den vilja till inaktivitet som kan infinna sig då det blir mycket varmt, och självklart ska man också ge efter för den, om man har möjlighet. Om man inte har det däremot, så skulle jag vilja rekommendera följande: Försök hålla dig aktiv, fysiskt och mentalt. Hitta ett tryggt sätt för fysisk aktivitet (inomhus, utomhus på kvällar eller morgnar, anpassat efter förhållandena. Lyssna på ditt sunda förnuft), ät och drick inte för ohälsosamt trots att glassen och ölen lockar, för det blir man sömnig av, och försök hålla rutinerna.

En tröst i mitt grubblande fann jag också i det faktum att man vänjer sig! Det har varit 30 grader nu i flera veckor, och jag märker att jag har lättare att ignorera den, till exempel nu då jag sitter och skriver. Kläder som sitter fastklistrade på kroppen börjar kännas normalt.

Mindre tröstande är tyvärr att gå för djupt in i tänkandet vad all denna värme beror på. Men hur det än är med den saken, så måste vi ju finna våra sätt att hantera det. Än pågår livet.

Flax off

Skrev precis en text om den legendariske cyklisten Marianne Vos. Hon har vunnit så mycket så jag tänker inte ens gå in på hur mycket hon vunnit. En orsak till hennes framgångar är ett ihärdigt cyklande – hon tenderar att skippa även vilodagar. Därför att hon älskar att cykla. Men för något år sedan tvingades hon ta en paus på grund av skador, som läkarna trodde att i grunden berodde på överbelastning. Hon tävlar igen, men är inte lika stark som tidigare, trots sin för cykelsporten ganska ringa ålder.

Jag ser mig verkligen inte som någon det skrivna ordets Marianne Vos, men jag blev påmind om hur viktigt det är att vila. Inte hålla på hela tiden, även om det är kul, och det känns som om man inte vill göra något annat. Så nu ”ställer jag också in cykeln” för ett tag.

Jag är med i en grupp på FB där folk får dela sina kreativa alster. Jag postade en gång den här bilden, tagen i vintras (surprise, surprise). Någon kommenterade då att den skulle fungera bra som en Jag är på semester-bild. Och då bestämde jag att jag faktiskt någon gång skulle använda den för precis det syftet:

 

 

Så blir du kreativ on-demand

Det är skillnad på att skriva som yrke och att skriva som hobby. I hobbyverksamhet finns normalt sett inga krav på prestation, medan yrket kräver att man producerar text. Producerar text. Det innebär att det kan vara till hjälp att automatisera sitt skrivande så långt det går.

Vi ser ofta text och skrivande som något konstnärligt och inspirationsdrivet. Men inspirerade känner vi oss långifrån alltid. Ändå kan vi inte som yrkesskribenter sitta och vänta på att få lust, inspiration och idéer, utan det måste hända saker hur vi än känner oss.

En sak som underlättar är förstås att det ofta finns någotslags uppdrag, förväntning eller annan riktning att röra sig mot. En bild av vad som ska göras. Det erbjuder ett slags hävstång som hjälp för att komma igång. Men en mall är heller inte fel att använda sig av.

En mall kan jämföras till exempel med hur vi lär oss skriva uppsats i det akademiska. Det ska vara vissa bitar med: inledning, bakgrund, teori, metod, material, redovisning av resultat, analys, avslutning – sådant. Dessa är beståndsdelarna för en akademisk textprodukt. Och sedan fyller vi dem med text.

Samma typ av malltänk kan användas för en marknadsföringstext, ett blogginlägg, en kolumn osv. Det går att utveckla egna mallar, utifrån sin egen erfarenhet skönja mönster i texter och definiera de olika delarna en viss typ av text vanligtvis består av. Men det finns också färdiga mallar.

En mall är som ett skelett. När skelettet väl är på plats, kan man börja fylla på med sådant som får skelettet att fungera, såsom muskler, senor och andra anatomiska nödvändigheter – en sammanhängande helhet. Slutligen gör vi helheten vacker, och förser den med hud, hår, anletsdrag och annat, som gör den underliggande strukturen levande och behaglig att titta på (läsa).

Exempel på en tämligen abstrakt mall för texter med avsikt att sälja är AIDA, som står för Attention, Interest, Desire, Action. Det gäller att få uppmärksamhet, sedan väcka intresset, sedan väcka begäret, och slutligen få läsaren att vidta någon åtgärd, som att trycka på en köp- eller prenumereraknapp. AIDA kan du bryta ner i mindre beståndsdelar för att skapa dina egna personliga mallar, mer konkreta och detaljerade, baserade på dina egna kunskaper, erfarenheter och preferenser.

Mallar gör arbetet lindrigare, eftersom hjulet inte behöver uppfinnas på nytt varje gång. Det underlättar att betrakta text och skrivande som hantverk, inte som konst, för det senare kan skapa onödig prestationsångest. Kreativ och inspirerad blir du när du kommer igång, och då är det bra att mekanisera de första stegen, så din hjärna automatiskt börjar ställa in sig på skapande arbete framöver.

Om bloggen

Omfamna din passion, men kom ihåg att glömma ditt lösenord ibland

Jag har en lång period bakom mig av intensivt skrivande och annat som relaterar till det: läsande, studier och annan informationsinhämtning. Emellanåt har det känts som om jag verkligen borde ta en paus. Eftersom även kreativt arbete kräver det. Men jag har inte kunnat. Eller velat.

Nu är det dock sommar och andra saker pockar på ens uppmärksamhet. Det är gäster, resor och annat som hör sommaren till. Idag har jag inte suttit vid datorn hela dagen, som jag vanligtvis gör en vardag, utan städat inför ett besök senare i veckan. Och när jag nu sätter mig ner och ska skriva inlägg, så märker jag att jag lite grann saknar idéer. För idéerna kommer ju när jag skriver, läser och studerar. Inte när jag städar.

I det stora hela ser jag det som en positiv sak, eftersom min hjärna vilat sig. Den här tiden, 15-tiden, brukar jag vara trött i ögonen och huvudet och lite smågrinig. Nu är jag pigg, trots att hjärnan känns tom. Dammtorkning och skurande kräver ju som bekant inte så mycket hjärnverksamhet. Det är bra att ge de kognitiva delarna av hjärnan en paus då och då, och syssla med något annat.

En expert av något slag sa en gång att om man inte kommer ihåg sitt lösenord efter semestern så är det bra. För det är ett tecken på att hjärnan släppt taget och vilat upp sig ordentligt.

Men det påminner mig också om hur viktigt det är att uppehålla sig med det man vill utvecklas i och bli bra på. Omge sig med det och snarlika aktiviteter. Om jag vill bli en bättre skribent så är det en god idé för mig att omge mig med saker och aktiviteter som relaterar till skrivandet. Det tränar idé- och skrivmusklerna.

Det är som att lära sig ett nytt språk: det räcker inte att bara gå på en kurs ett par timmar i veckan, och göra hemuppgifterna. Helst ska du också läsa, lyssna och omge dig med språket. Leva det.

Balans kan vara en svår utmaning för oss som älskar det vi gör. För vi VILL ju göra det. Jag tror inte jag kommer glömma mitt lösenord denna sommar.

Läs också:

Tankar efter en mental fasta

 

 

Därför bör vi måla på rivningshus

Tänkte ännu tjata om detta med vikten av att skriva regelbundet, utan ambitionskrav, som jag skrivit om till exempel här och här.

Såg ett inslag på TV om hur konstnärer i någon stad i Finland, minns inte vilken, målade på hus som skulle rivas. Reportern frågade en av konstnärerna om det inte kändes tråkigt att hens konstverk snart försvinner i samband med att huset rivs. Svaret löd att skapandet skedde mer för skapandets skull, inte för det färdiga konstverket.

Kan budskapet bli tydligare? Här var det inte alls viktigt att nå ett mål, utan bara känna glädje i att göra. Och kanske sprida lite glädje också, om så bara för en begränsad tid.

En person jag betraktar som min mentor sa en gång att den, som redan skriver för nöjes skull, har de bästa förutsättningarna att bli framgångsrik som yrkesskribent. Det krävs nämligen oerhört mycket skriven text för att slå sig fram som skribent, så mycket att man måste tycka att det är roligt också att skriva, även om det ibland är arbetssamt.

Ofta skjuter vi på skrivandet för att det, samtidigt som det är något man vill göra, kan vara ganska jobbigt också. Själv hyser jag lite av en hatkärlek till skrivandet. Det är någotslags drivkraft hos mig att uttrycka mig i skrift (och det är så jag uttrycket mig bäst enligt min egen uppfattning), men det är också svårt och tungt att få till det när det måste bli bra, som när det gäller ett uppdrag. Men just därför är det viktigt att också skapa tillfällen för sig själv där man bara kan njuta av att skriva, utan att se en fulländad produkt framför sig.  Precis som konstnärerna med rivningshusen. Det som annars är förbjudet (att måla på hus) var nu fritt fram. Det var tillåtet att ta ut svängarna och göra precis vad man ville.

När du skriver utan krav bondar du med de lättsamma, kravlösa och improviserande sidorna av skapandet, som ofta blir bortglömda för att vi är så inriktade på att det ska vara någon ”nytta” med allt vi gör. Men hur ska vi ens få en chans att utveckla oss som skribenter om vi aldrig tillåter oss att testa, experimentera, göra sådant som annars inte är tillåtet? Skrivkramp uppstår när ”man inte vet hur man ska börja”, ”när man inte är nöjd med det man skrivit”, osv. Mina råd:

  • Öva dig i att börja, dvs. skriv fast strunt.
  • Öva dig i att låta det du inte är nöjd med, det du skrivit snabbt eller inte hunnit fundera så mycket på, stå kvar.

Läs mer:

Ta inte text på så stort allvar. Så blir du av med skrivkramp

Tidsbrist kombinerad med lite piska är kanon för kreativiteten

 

 

Tidsbrist kombinerad med lite piska är kanon för kreativiteten

Jag har vid upprepade tillfällen bloggat om hur viktigt det är att skriva, om du vill vara skribent (till exempel här). Inte drömma om att skriva, utan vara aktiv i ditt skrivande. Det har handlat om att komma över skrivkramp, om vikten av att skriva varje dag och att inte ta text på för stort allvar.

Det sista är speciellt betydelsefullt. Vi har av någon anledning stor respekt för det skrivna ordet, och jag förstår inte riktigt var det kommer ifrån. Så fort vi skriver ner något, åker vår stenhårda, obarmhärtiga, kompromisslösa inre kritiker fram. Det är inte tillräckligt bra, det är dåligt, och så tappar vi lusten och ger upp i värsta fall.

Men du måste våga skriva dåligt för att kunna skriva bra.

Jag skrev i ett inlägg att en anledning till att vi får skrivkramp är att vi tar text på för stort allvar. Men slutar du med det, och börjar producera text utan ambitionen att det måste vara perfekt, så kan du komma över skrivkrampen.

Anledningen till att jag återkommer till detta är att jag misstänker att det kanske kan missförstås. Att det är ok att skriva strunt, principiellt sett. Att vi inte behöver bry oss om att det ska bli bra. Och delvis är det precis det jag menar. Men det handlar om processen och vad ambitionsnivån ska vara i olika skeden av den. Ska du till exempel skriva en roman så kan det givetvis inte vara strunt. En roman föranleder massor av arbete. Massor. Men det måste få vara struntdåligt i början. För om du inte tillåter dig det, så är risken stor att du blir hämmad och aldrig kommer igång.

Jag har Kungsvägen för att hålla mitt skrivande aktivt. Jag delar och distribuerar den också i olika kanaler, så att så många som möjligt läser det jag skriver. Jag har som mål att skriva ungefär tre inlägg i veckan. Då är det tillräckligt ofta för att jag inte ska ha tid att lägga ner särskilt mycket tid på ett inlägg. Det är alltså avsiktligt. Jag ser till att inte ha så mycket tid, just därför att jag ska öva mig i att skriva snabbt, inte tänka för mycket men ändå, genom att publicera och dela, tvingas anstränga mig så pass mycket att jag inte heller kan fuska och skriva ner endast ett tankeflöde utan sammanhang för andra människor.

Målet är att lära sig släppa saker ifrån sig då de är tillräckligt bra, inte perfekta. Men med den här strategin riskerar jag också publicera strunt, för jag är ju inte alltid motiverad, pigg och full av idéer då jag ska skriva. På en kort stund hinner jag inte heller få distans till texten, den distans som annars är så viktig för att se konstigheter och brister. Men jag skriver iallafall, trycker på publicera och dela – och går vidare.

Övandet har gjort att text har blivit bra mycket mindre dramatiskt, och tröskeln för att producera den bra mycket lägre, för mig.

Läs mer:

Ta inte text på så stort allvar. Så blir du av med skrivkramp

Vill du vara skribent? Så skriv!

Ett sunkigt skyltfönster är en värdefull lärobok

It’s fine to celebrate success but it is more important to heed the lessons of failure.

-Bill Gates

Det är mycket inspirerande och stärkande att lyssna på framgångssagor. Själv storkonsumerar jag peppande citat och lyssnar gärna på hur framgångsrika personer gjort för att komma dit de är idag. Det är oumbärligt för att hålla den egna motivationen levande.

Men peppning är bara en del i det egna strävandet. För även om det kan vara upplyftande och uppmuntrande att lyssna på dem som lyckats, så är det lika viktigt att studera dem som misslyckats. Det är där de riktigt värdefulla lärdomarna finns.

Hur hittar du då historier om misslyckanden? Folk vill ju inte så gärna berätta om sådant. Men det är faktiskt inte så svårt. Om du är intresserad av din omgivning så kommer du hitta misslyckanden hela tiden, utan att någon säger ett knyst. Det är vad dom gör, eller låter bli att göra, som du ska rikta din uppmärksamhet på.

Jag kommer genast att tänka på ett företag som funnits i min närhet i ett skede av mitt liv. Företaget hade dåligt rykte och jag kan för mitt liv inte begripa att det gick runt. Men bara genom att följa hur de gjorde saker var en riktigt bra lektion i hur man INTE ska sköta grundläggande marknadsföring, kundservice och varumärkesutveckling.

  • Marknadsföring. Ingen alls, i princip. De få gånger de annonserade, visste man att löftena inte höll streck, därför att…
  • …de sålde undermåliga produkter. Kundservicen höll inte måttet. Sannolikheten att bli besviken var för stor, och fler och fler styrde stegen till konkurrenterna.
  • Vård av varumärke. Jag glömmer aldrig den ödsliga känslan jag fick när jag gick in genom dörren. Tyst och mörkt. Jag vet att elen är dyr, men på lång sikt kan det INTE vara bra för affärsverksamheten att inte ha lamporna tända. Det påverkar intrycket negativt redan innan, eftersom mörka fönster inte känns inbjudande.

”Dom är inga affärsmän”, som en bekant uttryckte saken, och det var väl ganska beskrivande, tycker jag.

Du kan också välja något företag som är närvarande i ditt liv, och fundera på vad du skulle göra annorlunda om du fick bestämma. Det kan vara din telefonoperatör eller närhandlare, kursarrangör eller vad som helst.

Eller studera skyltfönster! Vad får du för intryck av företaget då du ser deras skyltfönster? Jag har sett skyltfönster som har juldekorationerna kvar i mars. Dammiga tomtar med trött blick och luvan på sniskan. Ger det intryck av en hängiven företagare som bryr sig om vilken bild som ges utåt?

Som utomstående är det ofta lättare att se vad som är fel! Åtminstone i den del av affärsverksamheten som syns utåt. Det finns gott om nyttiga lektioner här, för den som håller ögonen öppna och är lite analytiskt lagd.

Läs mer:

Vill du sälja? Skräm skiten ur folk

 

 

 

Varför är det ROCKET SCIENCE att kunna FOKUSERA?

I’m like a circus standing on two legs.

-Nuno Roque

Marknadsföring, SEO, blogg, email, prissättning, nätverkande, some, verksamhetsplan, helgplaner, onlinekurs. Det är vad jag gjort idag. Nåja,  gjort och gjort. Närmast all forskning visar att multitasking är schmultitasking, dvs. en dålig sak som ger intrycket att du gör mycket, medan du i själva verket får ingenting gjort ordentligt.

Så varför fastnar jag i den fällan, nästan på daglig basis?

Ett problem, eller ”problem”, jag har är att jag verkligen älskar det jag gör. Jag får syssla med skapande verksamhet, och jag vill göra allt, hela tiden.

Det här är typiska ingredienser för en dag i mitt liv:

  • Sociala medier, allmänt läsande på nätet, annan informationsinhämtning. Jag följer och postar i grupper på Facebook, läser branschartiklar och surfar på saker som jag vill lära mig mer om. Länkas vidare tills jag inte längre minns vilken artikel jag började med. F-n ta alla intressanta rubriker man bara måste klicka på! Börjar ”klicka mig tillbaka”, men är för snabb och klickar bort även ursprungsartikeln, där allting började.
  • Planerar min företagsverksamhet, grubblar över nischer, pitchar, priser och marknadsföring. Stöter i något skede på inbetalning av framtida pension, blir stressad, grubblar över prissättningen, blir förvirrad. Försöker bestämma var jag ska sätta in mina marknadsföringsåtgärder. Det får inte vara för många ställen. Jaha ja, det är ju ingen utmaning alls i dagens plattformstsunami, att VÄLJA.
  • Följer nyfiket SEO-analyser på min blogg och försöker förstå dem. (Topp 3-länder där min blogg läses är: 1)Finland, 2)Sverige, 3)…Peru!?. Vem kan det vara som läser min blogg i Peru, jag är så nyfiken! Men du är välkommen, vem du än är! SEO är ju spännande, men det är en sak jag bestämt mig för att lära mig ordentligt senare. Och håller ändå på med det varje dag.
  • Jag har den här bloggen öppen ända från morgonen på sidan ”Skapa nytt inlägg”. Eftersom jag mentalt processar kommande inlägg under dagen, så är det bra att snabbt kunna anteckna direkt i fältet då idéerna kommer, så jag inte glömmer dem.
  • Jag försöker påbörja någon av de Udemy-kurser jag sajnat upp mig på. De handlar om SEO (ja, SENARE), och hur man skapar schysst grafik i sociala medier. Tur att det är livstidsaccess på dessa kurser, för det kommer jag att behöva.

Jag avundas dem som kan försvinna in i EN värld och bara göra EN grej. Jag ser mig som ganska produktiv och hängiven, men tänk vad jag kunde åstadkomma om jag blev bättre på att fokusera?

Relaterat:

Rensa ut all skit och bli kreativ!