Dags att klippa småflicksflätorna!

Ibland känns detta med att marknadsföra sig själv, att skriva sitt eget marknadsföringsmaterial, som en process där man långsamt börjar ”lossna” från sig själv.

Ni fattar vad jag menar. Inte? Ok, jag ska försöka förklara.

Jag tror att ingen i denna värld är intresserad av att läsa att jag är pålitlig, engagerad , nyfiken på livet och såååå duktig på att skriva. Ändå är det oväntat svårt att ta sig ur detta jag-träsk.

Marknadsföring är inte en uppsats i årskurs 3, och det är väl för helsike självklart att man tycker om/är duktig på att skriva, om man valt att starta företag som copywriter? Det är dags att klippa av småflicksflätorna och skaffa en grannröd tuppkam istället (ja ja, bildligt talat, det är inget fel på flätor om du som läser nu skulle råka ha det).

Ändå är det vanligt att gå all in och räkna upp alla smickrande adjektiv som beskriver en själv: flitig, duktig, pålitlig, nyfiken, glimten i ögat, noggrann och ääälskar att skriva.

Jag jag jag.

Finns det något säkrare sätt att försätta sina läsare i en 100-års Törnrosasömn? Och när man vaknar så står där inte en prins, utan ännu mer av samma, förfärliga smörja?

Jag skrev så där i början, trodde jag var originell, tills jag såg att alla andra skrev samma saker. Till och med ordagrant samma saker ibland. Och jag förstod att här behövs det något mer.

Det är det jag menar med att lossna från sig själv. Marknadsföring handlar inte om dig, utan om vad du kan göra för andra.

Det är det som är värde.

I grund och botten tror jag det handlar om brist på erfarenhet och rutin, och det kommer ju efterhand. Och då blir man kaxigare i sin kommunikation.

Än har jag inte lyckats rensa ut fragmenten av genre skoluppsats i mitt material, men jag jobbar på det.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *