När mitt undermedvetna pratade med mig

Vårt undermedvetna är ett underbart och kanske även användbart ting. Se till att utnyttja det i ditt arbete.

Min man nämnde för en tid sedan att han gärna skulle se en gammal David Lynch-film från 80-talet på nytt. Jag sa då att jag också sett en nyare film av Lynch, men kommer inte ihåg namnet på den. Ett kort samtal som glömdes bort sedan.

I duschen igår kväll började min hjärna plötsligt upprepa ”Mulholland Drive, Mulholland Drive, Mulholland Drive” och jag undrade vad tusan min hjärna tjatade om – tills jag förstod.

Kunde nästan se framför mig hjärnkontorets arkivansvarige komma rusande så ivrigt att fötterna knappt rör i underlaget ropandes: Den hette Mulholland Drive! Den hette Mulholland Drive!

Alla har säkert upplevt detta, men kan vi utnyttja det? Det som fascinerade mig var att jag först inte reagerade, utan att min hjärna faktiskt verkade försöka PRATA MED MIG. Typ ”Eva, nu kom jag på det. Eva. Eva? EVAAA!!”

Om det undermedvetna jobbar så här effektivt med saker som vi i stunden inte kan lösa, så borde man kunna dra alla möjliga sorters nytta av det! Ett slags medveten användning av det undermedvetna?

PS. Kopplingen undermedvetet och David Lynch var en tillfällighet. Hoppas jag iallafall!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *