Om att ha tråkigt

Jag kom nyligen hem från en kort semesterresa till vårt västra grannland. Brukar ta båten från Helsingfors och oftast en mellandyr/mellanbillig hytt. Det innebär att hytten inte har TV, vilken i sin tur innebär en lååång resa där man egentligen inte har särskilt mycket att göra.

Någon kanske undrar om jag inte kan göra andra saker än titta på TV. Jovisst, men inte på en Sverigebåt. När jag bekantat mig med taxfreens utbud, genomvandrat båten, beundrat utsikten, ätit och druckit kaffe, är klockan knappt 19 eller 20 beroende på tidszon. Och det är lite för tidigt att gå och lägga sig.

Denna gång hade jag med mig Ville Haapasalos (eller egentligen Kauko Röyhkäs) Junamatka Moskovaan, och den höll mig ganska så upptagen. Slank in på Captain’s Deck lite av misstag – förstod först när jag gled in genom den låsta dörren efter några passagerare att hit kommer man bara om man köpt hytt på den här våningen – och satt i en skön soffa och läste en längre stund.

Men jag är rastlös av mig och jag orkar inte läsa hur länge som helst. Måste hitta på annat emellanåt. Och när man redan gjort ALLT, plus lyssnat på vrålandet från bollhavet, konstaterat att jag inte ännu heller är intresserad av spelautomaterna eller att festa loss på egen hand, så återstår bara en sak:

Att ha tråkigt.

Det är inte skadligt. Tvärtom så sägs det vara nyttigt att vara lite uttråkad emellanåt. Men jag fungerar inte som andra, så när jag har tråkigt så kan jag börja känna mig lite lätt deppig istället. Men det kanske hör till, annars skulle inte tråkighet ha en negativ klang, trots allt.

Ibland brukar sysslolösheten på Sverigebåten lösgöra inspirationen, och jag får någon bra idé att skriva om. Så icke denna gång. Kanske beror det på en extremt intensiv junimånad, och att hjärnan helt enkelt tog chansen att vila då tillfälle gavs.

Ändå har de där oändliga båtresorna en charm som gör att jag ändå alltid ser fram emot dem. Trots att jag vet att det blir tråkigt.

Jag går regelbundet hos osteopat med min hund, som har lite besvär med haltande och spänningar i ryggraden. Behandlingen kan nypa till lite ibland, (nervsmärta), och då blir hunden lite orolig på behandlingsbordet. Och ändå blir han helt flamsig när vi ska dit. Drar i kopplet och väl framme snurrar han runt behandlingsbordet och vill bli upplyft. På sitt hundsätt så vet han att det är bra trots att han lider lite medan det pågår.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *