Ibland önskar jag att vi fortfarande skrev på skrivmaskin!

Jag började skriva redan som barn och köpte min första skrivmaskin som 9-åring i mitten på 80-talet. Ute på landet där vi bodde var det inte många som ägde en ”datamaskin” ännu då, och tanken att jag skulle ha ägt en fanns inte.

Kan inte påstå att jag direkt saknar när dom där ”armarna” som ska trycka bokstaven på pappret (vad tusan heter dom?) fastnade i varandra. Inte heller frustrationen över att slå fel när man precis klarat nästan ett helt ark. Ett sjuhelvetes oväsen var det också.

Vill jag tillbaka till det? Inte egentligen.

Men det slet inte på ögon och hjärna så mycket att skriva på skrivmaskin. Mörka ringar runt ögonen och spänningshuvudvärk – vad var det?

Nuförtiden ser vi alla ut som pandabjörnar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *