Gjorde 70-talets selfhelp oss ensamma?

Self help-böcker är intressanta tidsdokument. Man kan få helt olika tips om man läser en self help-bok skriven idag eller en som är skriven för 40 år sedan.

Jag började reflektera över tidsaspekten när jag läste vad Wayne W. Dyer skrev i mitten på 70-talet om relationen föräldrar-barn. Det är viktigt att föräldrar släpper greppet om sina vuxna barn, och inte ger dem dåligt samvete över att de lever sitt eget liv, menade han. Ett uttryck för att de inte släpper greppet var t. ex. att förvänta sig att de kommer över varje söndag och äter middag.

Överhuvudtaget var besattheten av att ALLTID äta middag tillsammans inom familjen en begränsande faktor för att människor skulle få komma och gå som de ville. Det gjorde dem till medlemmar av en flock och hindrade dem från att hitta sitt eget genuina jag.

Det berättar om ett samhälle som förespråkar stark individualism.

Individualistiska är vi än idag, men visst pratas det numera igen mer om vikten av gemenskap, äldre som känner sig ensamma och gemensamma matstunder?

På 70-talet sågs det som mossig medeltid, men på 40+ år hinner man börja se konsekvenser och pendeln börjar svänga tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *