Vi tror vi vet vad internettroll är, men det gör vi inte alls det!

I det här inlägget:

-Riskerna med att konsultera på diskussionsforum

-Trollen vinner varje dag för att vi ännu år 2018 tror på allt vi läser

Många lever i tron att trollinlägg är illa skrivna, google translejtade och lätt igenkännbara. Men det är ett stort missförstånd. Det var när jag läste boken Det mörka nätet – Nedslag i den digitala underjorden av Jamie Bartlett (2014) som jag insåg att trollandet är mycket mer mångfacetterat och sofistikerat än de flesta av oss inser. Vi känner till fenomenet, men blir förmodligen trollade hela tiden ändå. Och det kan drabba oss på smärtsamma sätt, utan att vi aldrig får veta att vi bara råkade falla offer för någons illvillighet.

I reportage och nyhetsinslag om trollande får ”ryska troll” mycket plats. De ryska trollen har blivit ett begrepp. Överhuvudtaget figurerar Ryssland ofta i dessa sammanhang, med sina misstänkta försök att påverka val med mera.

Men troll är inte alltid ryska. Dom kan vara precis vem som helst, och dom kan dyka upp precis var som helst:

På nästan alla platser på nätet förekommer någon form av trollbeteende. Youtube, Facebook och Twitter har alla sina egna trollarter, som…var och en har utvecklats för att passa in i sin miljö. (DMN)

Trollen lever följaktligen med i forumens ekosystem och framstår som alla andra som vistas där. Det betyder att det inte alls är så enkelt att känna igen trollen. En trovärdig vänlista är inget bevis på att en person finns, för det går att köpa vänlistor nuförtiden.

Bartlett har intervjuat personer som roar sig med att trolla. En av hans intervjupersoner beskriver sitt trollande som en handling som går ut på att ”räkna ut det bästa sättet att provocera fram en reaktion”. Många troll är uttråkade personer som vill roa sig, men det finns också dom med mer uttänkta agendor bakom trollandet. De berättar till exempel om ett behov av att avslöja mänskliga svagheter, såsom skenhelighet och självförhärligande. Det är bland annat argumentet för så kallade RIP-troll, som trollar vad de kallar för ”sorgeturister”, dvs. personer som skriver på nyligen avlidnas sidor. Eftersom dessa inte känner offret och därmed inte kan känna någon genuin sorg, är deras beteende hyckleri och ett uttryck för självgodhet, menar RIP-trollen.

Gemensamt för allt slags trollande är dock att göra människor upprörda, och att skapa kontroverser och gräl.

Det moderna trollet föddes då internetanvändandet växte i början 1990-talet. De tidigare användarna, en mycket nischad grupp som ägnat sig åt ett slags ”införstått” trollande”, överrumplades av den plötsliga masstillströmningen, och började skrämma iväg nykomlingar med metoder som gick ut på att häckla och håna. Metoden kallades trolling och handlar inte om några lurviga väsen man hittar i skogen, utan om en fiskemetod där man fäster ett drag efter båten (alla citat från DMN):

Idén var att ”fiska efter nybörjare”; en erfaren användare postade en modern vandringssägen eller myt om Usenet* i avsikt att väcka en förvånad reaktion från någon ny, som på så vis skulle röja sin status. Avslöjad! Den som svarat blev i fortsättningen skoningslöst hånad.

I denna nya typ av trollande gällde det att framskrida lugnt, sansat och trovärdigt, för att inte väcka misstanke:

Ett troll [var] noggrant, subtilt och fantasifullt: ”Ett troll kan hålla igen, medveten om värdet av en större smäll”…

Troll ansträngde sig med andra ord att verka normala, schyssta och ärliga. Det är detta beteende som ligger som grund för mycket av det trollande vi ser idag, och är en anledning till varför vi långt ifrån alltid upptäcker att vi blir trollade.

Det viktigaste av allt var att:

…använda hjärnan för att vålla kaos.

Kontentan av detta är att troll ofta är kreativa, duktiga på att skriva, och i kombination med detta har de en förmåga att manipulera och leda människor dit de vill. De är inte bara massproducerande enheter i en trollfabrik, utan framskrider metodiskt enligt en genomtänkt plan.

Riskerna med att konsultera på diskussionsforum

För ett par år sedan fick jag lite skumma hälsoproblem. Undersökningen involverade bland annat mammografi, där jag fick veta att jag har kalkbildningar i brösten. Återbesök om ett år. Eftersom jag inte fick så mycket förklaringar på vad kalkbildningar innebär, och jag hör till dom som kommer på allt jag skulle ha frågat först i efterhand, så googlade jag. Ganska snart blev jag lite lugnare, för jag läste att kalkbildningar är normalt då man blir äldre, och anledningen till att de kan vara bra att följa upp är att de IBLAND kan hysa cancerceller. Ibland, men oftast inte.

Men så gjorde jag det stora misstaget att surfa in på ett diskussionsforum, alltså en plats där vanligt folk sitter och delar erfarenheter. Och jag ser detta: ”Åt mig sa dom att 40 procent av kalkbildningar är cancer. /Pirkko”.

Det gick emot allt jag läst tidigare, men naturligtvis kände jag ett hugg i magen. Eftersom jag lyckligtvis är utrustad med förmågan att förhålla mig kritiskt till det jag läser, så lyckades jag så småningom resonera med mig själv att alla trovärdiga källor hävdade något annat, att denna person troligen missförstått någonting, eller att det fanns detaljer som inte framgick.

Nu i efterhand, när jag läst på om internettroll, så har tankarna gått tillbaka till den här episoden. Det har slagit mig att ”Pirkko” kanske var ett troll. Det finns faktiskt personer som tycker att det är kul att skrämma upp och göra människor ledsna. Kontentan av den här erfarenheten är att troll inte alltid beter sig som man kanske förväntar sig, dvs. elakt, provokativt och utmanande. De kan också framstå som snälla och välmenande. Allt för att nästla in dig i sin uttänkta intrig.

Om sådana sadistiska böjelser låter absurda, så kan jag tala om att detta bara är småpotatis. Bartlett har talat med personer som trakasserat både anhöriga till katastrofoffer och föräldrar till barn som begått självmord. Varför? Enligt den intervjuade handlar det om ett behov av att påvisa att dessa personer i själva verket ”älskade att känna sig som offer”, och mer allmänt människors törstande efter uppmärksamhet och hycklarbeteenden.

Bartlett skriver att trollen ibland ”lyckas…sätta satiriskt ljus på samhällets självgodhet, avslöja det moderna livets absurditet, moralpanik eller vår uppmärksamhetstörstande dygnet-runt-aktiva nyhetskultur”. Det kan jag hålla med om. Men jag skulle ändå starkt råda alla som letar efter information på nätet om krämpor och sjukdomar att hålla sig till officiella källor. För vår egen skull. På diskussionsforumen kan nämligen vem som helst säga vad som helst, oberoende om deras motiv är hederliga eller inte.

Trollen vinner varje dag för att vi ännu år 2018 tror på allt vi läser

Gay Niggers Association of America** postar ofta vansinniga nyhetsmeddelanden i förhoppningen att lata journalister ska snappa upp dem. Det gör de ofta: en GNAA-notis om att afroamerikaner bröt sig in i människors hem under orkanen Sandy för att stjäla husdjur fick stor spridning i mainstreammedia. (DMN)

Jag bevittnar alltför ofta på Facebook upprörda delningar av bisarra uttalanden, nyheter och inlägg. Med vilda diskussioner som följd, kring dessa bisarra uttalanden, nyheter och inlägg, som i själva verket kanske var trollgenererade från första början. Ibland säger folk upp kontakten i samband med sådana här dispyter. När det händer är det en stor seger för trollen.

I Det mörka nätet läser jag att det finns något som kallas för Godwins lag, och den lyder så här: ”I takt med att en nätdiskussion växer sig längre, kommer sannolikheten för en liknelse med nazismen eller Hitler att närma sig 100 procent.” Författaren tillägger: ”Enkelt uttryckt, ju mer  du pratar på nätet, desto större chans att du säger något elakt; prata tillräckligt länge och det blir ofrånkomligt.”

Trollen får oss med andra ord att råka i luven på varandra, agera i affekt och göra extrema saker:

En tilltagande längtan efter digital bekräftelse får ständigt fler av oss att dela våra mest intima och personliga känslor på nätet, ofta med fullständiga främlingar…Ju mer vi investerar av oss själva på nätet, och ju mer känsliga vi blir för kränkningar, desto mer finns det för trollen att livnära sig av. (DMN)

Jag önskar så att jag kunde tänka att mänskligheten inte mer tror att det som står tryckt i text är lika med sanningen. Men tyvärr läser folk fortfarande tidningen ”som Bibeln”. Står det i tidningen så är det sant. Och då inkluderar jag också annan media, som some.

Jag vill inte framstå som trollsäker på något sätt, men jag håller mig undan allt som det minsta lilla luktar troll. Låter det för bisarrt för att vara sant, så är det förmodligen inte sant. Att läsa på om trollverksamhet hjälper också att gardera sig. Jag rekommenderar givetvis varmt den bok jag refererat till genomgående i inlägget.

Ha följande i åtanke då du hänger på nätet:

När du tar bort din vän på Facebook efter ett gräl, är det kanske ett troll som har vunnit.

När du blir ledsen och orolig av något du läst på nätet, är det kanske ett troll som har vunnit.

När du blir arg och agerar i affekt på nätet, är det kanske ett troll som har vunnit.

*En föregångare till Internet.

**GNAA är en grupp ”ytterst skickliga programmerare, som ägnade enormt mycket tid åt att skapa och sprida extremt stötande material, i syfte att uppröra bloggare, kändisar, populära sajter och alla andra som gruppen ogillade.” Deras målsättning är att ”så split på internet.” (DMN)

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *