Alla behöver vi lite Rocky och Dior ibland

Vi människor är sällan helt sanna mot andra och oss själva om vilka vi är, vad vi vill och vad vi tycker om. Vi skapar en bild av oss själva, baserad på normer som säger hur man bör vara, och så antingen lever vi efter den bilden så gott vi kan eller så gör vi inte det, och skäms.

Ett sätt som denna pretentiösa sida tar sig uttryck är vilken typ av underhållning vi väljer. Underhållning betraktas som bekant antingen som bra och dålig. Och vi tror att våra val på underhållningsfronten berättar alldeles förfärligt mycket om vilka vi är. Så vi säger att vi tittade på den där tre timmar långa andravärldskrigsdokumentären, fast vi i själva verket tittade på Glamour. Eller så tittade vi faktiskt på andravärldskrigsdokumentären, men halvsov samtliga tre timmar. Men det är ju sånt man SKA tycka är intressant.

Det kommer en dokumentär på TV just nu som handlar om tidningen New York Times och dess bevakning av Donald Trump, bland annat. Jag såg första avsnittet – och tyckte det var lite småsegt. Samma dag såg jag en annan dokumentär som handlade om modehuset Diors historia. Jag satt som klistrad framför den. Och svor över mig själv för att jag var uttråkad av den intellektuella underhållningen och road av den ytliga.

Minns en episod från studietiden, då jag i förbifarten berättade för en vän att jag sett en Rockyfilm på TV. Hen spärrade upp ögonen och utbrast nästan indignerat: Tittade du på ROCKY? Inte måste du titta på Rocky! JAG kan rekommendera BRA filmer åt dig!

Det här var en tid då det var mycket viktigt att tycka om rätt saker, men i något skede började jag göra uppror, och det här kan mycket väl ha varit en avgörande händelse. Jag minns inte exakt vad jag svarade, men min reaktion var att jag blev provocerad över att hen antydde att jag är ett hjälplöst mähä som tror att jag ”måste” titta på Rocky. Jag valde ju själv att titta på Rocky. Det var avkopplande. Det var underhållande. Varför kan det inte få vara det, bara?

Helt har jag inte sluppit min prettosida (borde jag ha tyckt att den där New York Times-grejen var intressant?), men nästan.  Eller vad säger ni om det här: Jag älskar motorcykel-, långtradar- och helikopterjakterna i Terminator. Och slagsmålsscenen i Matrix, när Keanu Reeves till slut får alla sina superkrafter. Och jag tänker inte ens försöka förstå varför.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *