Tre tecken på att vissa delar av din hjärna snart klappar ihop

Programmet Vetenskapens värld i SVT hade nyligen ett tema om hur våra hjärnor påverkas av för mycket information. Föga förvånande är det de delar av hjärnan som har hand om kognitiva funktioner, minne och koncentrationsförmåga som drabbas på olika sätt, främst så att de helt enkelt börjar fungera sämre. De måste få vila.

När vi arbetar hårt med kroppen är det av någon outgrundlig anledning lättare att inse var gränsen går, att känna när kroppen behöver återhämta sig. När jag sommarjobbade i växthus i min ungdom, ett tungt fysiskt jobb, minns jag hur skönt det var att bara sitta när jag kom hem på kvällarna. Och det gjorde jag. Jag for inte iväg och tränade för maraton, utan såg till att vila min trötta lekamen. Det kändes fullständigt självklart.

Varför är det då så mycket svårare att avgöra när huvudet måste vila? Vi har kanske inte lärt oss identifiera signalerna. Efter en arbetsdag framför skärmen kommer vi hem – och sätter oss framför skärmen. Att vi kanske har ont i huvudet reflekterar vi inte ens över, för det är vi så vana vid.

Jag är lyckligt lottad, för jag drabbades under studietiden av en ohygglig spänningshuvudvärk, som gjorde mig sängliggande i tre dagar. Bokstavligen, för jag kunde inte ens sitta upp. Det var första läxan jag fick vad det kan leda till om man överanstränger hjärnan. Så jag lärde mig att ta paus då jag kände att spänningshuvudvärken åter var i antågande.

Men när jag väl lärde mig undvika huvudvärken, som ju känns rent fysiskt och inte ger så många andra alternativ än vila, så surfade jag mig ännu under många år till mental trötthet. Den kröp på mer diskret, och jag kopplade inte ihop den med överbelastning av hjärnan. Under de här åren kom sociala medier och därmed ännu mer anledning att sitta online.

Mitt problem är att jag älskar information, jag läser mycket och är mycket ute på nätet. Nästan alla mina intressen handlar om information i någon form: Läsa, skriva, musik. Så om min hjärna ska få vila så måste jag aktivt planera in det.

Jag minns inte riktigt vad det var som fick mig att införa skärmtid för mig själv. Kanske mer medvetandegörande om fenomenet, kanske att jag undermedvetet såg mönster i mitt känsloliv, när jag mådde bra och inte. Nu när jag tänkt mer på saken, tror jag jag kan sätta fingret på några signaler att vara uppmärksam med:

  • Man blir mentalt uttömd. Det är en annorlunda trötthet än ”vanlig” trötthet. Man blir mentalt helt slut. Om du plötsligt börjar känna att ingenting känns roligt av det som du annars brukar njuta av att göra, försök vila upp huvudet och se om det sker någon känslomässig förändring.

En konstnär, som jag tyvärr glömt namnet på, sa i en intervju på TV att vi ”kväver våra känslor” genom att vi sitter för mycket uppkopplade. Det är helt sant! När man tvingar in mer och mer intryck, får känslorna, våra ”inre intryck”, ingen möjlighet att komma fram.

  • Man blir rastlös och ”speedad”. Orkar du inte läsa klart en text som är längre än 300 ord? Tycker du att det är svårt att finna ro att sitta och se en film på  cirka 1 timme 45 minuter, eller ens en TV-serie som räcker en timme ? Ja-svar här betyder koncentrationssvårigheter.

På nätet kan vi styra hur länge vi ägnar oss åt en grej, och den tiden tenderar bli kortare och kortare, eftersom det hela tiden dyker upp någon ny intressant länk att klicka på. Själv märkte jag till min stora sorg att jag inte alltid orkade höra klart låtar, om jag hängde på Youtube eller Spotify.

  • Orimligt hög grad av irritation på gnällande ungar och husdjur och äkta hälfter, som stör dig mitt i inläggsförfattandet eller bilduppladdningen. Det betyder att du prioriterar fel saker. Dina vänner kan vänta på din alltime-kickass-dropdeadgeorgeous-bild på Instagram, men din katt ska inte behöva vänta på sin mat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *