Flax off

Skrev precis en text om den legendariske cyklisten Marianne Vos. Hon har vunnit så mycket så jag tänker inte ens gå in på hur mycket hon vunnit. En orsak till hennes framgångar är ett ihärdigt cyklande – hon tenderar att skippa även vilodagar. Därför att hon älskar att cykla. Men för något år sedan tvingades hon ta en paus på grund av skador, som läkarna trodde att i grunden berodde på överbelastning. Hon tävlar igen, men är inte lika stark som tidigare, trots sin för cykelsporten ganska ringa ålder.

Jag ser mig verkligen inte som någon det skrivna ordets Marianne Vos, men jag blev påmind om hur viktigt det är att vila. Inte hålla på hela tiden, även om det är kul, och det känns som om man inte vill göra något annat. Så nu ”ställer jag också in cykeln” för ett tag.

Jag är med i en grupp på FB där folk får dela sina kreativa alster. Jag postade en gång den här bilden, tagen i vintras (surprise, surprise). Någon kommenterade då att den skulle fungera bra som en Jag är på semester-bild. Och då bestämde jag att jag faktiskt någon gång skulle använda den för precis det syftet:

 

 

Så blir du kreativ on-demand

Det är skillnad på att skriva som yrke och att skriva som hobby. I hobbyverksamhet finns normalt sett inga krav på prestation, medan yrket kräver att man producerar text. Producerar text. Det innebär att det kan vara till hjälp att automatisera sitt skrivande så långt det går.

Vi ser ofta text och skrivande som något konstnärligt och inspirationsdrivet. Men inspirerade känner vi oss långifrån alltid. Ändå kan vi inte som yrkesskribenter sitta och vänta på att få lust, inspiration och idéer, utan det måste hända saker hur vi än känner oss.

En sak som underlättar är förstås att det ofta finns någotslags uppdrag, förväntning eller annan riktning att röra sig mot. En bild av vad som ska göras. Det erbjuder ett slags hävstång som hjälp för att komma igång. Men en mall är heller inte fel att använda sig av.

En mall kan jämföras till exempel med hur vi lär oss skriva uppsats i det akademiska. Det ska vara vissa bitar med: inledning, bakgrund, teori, metod, material, redovisning av resultat, analys, avslutning – sådant. Dessa är beståndsdelarna för en akademisk textprodukt. Och sedan fyller vi dem med text.

Samma typ av malltänk kan användas för en marknadsföringstext, ett blogginlägg, en kolumn osv. Det går att utveckla egna mallar, utifrån sin egen erfarenhet skönja mönster i texter och definiera de olika delarna en viss typ av text vanligtvis består av. Men det finns också färdiga mallar.

En mall är som ett skelett. När skelettet väl är på plats, kan man börja fylla på med sådant som får skelettet att fungera, såsom muskler, senor och andra anatomiska nödvändigheter – en sammanhängande helhet. Slutligen gör vi helheten vacker, och förser den med hud, hår, anletsdrag och annat, som gör den underliggande strukturen levande och behaglig att titta på (läsa).

Exempel på en tämligen abstrakt mall för texter med avsikt att sälja är AIDA, som står för Attention, Interest, Desire, Action. Det gäller att få uppmärksamhet, sedan väcka intresset, sedan väcka begäret, och slutligen få läsaren att vidta någon åtgärd, som att trycka på en köp- eller prenumereraknapp. AIDA kan du bryta ner i mindre beståndsdelar för att skapa dina egna personliga mallar, mer konkreta och detaljerade, baserade på dina egna kunskaper, erfarenheter och preferenser.

Mallar gör arbetet lindrigare, eftersom hjulet inte behöver uppfinnas på nytt varje gång. Det underlättar att betrakta text och skrivande som hantverk, inte som konst, för det senare kan skapa onödig prestationsångest. Kreativ och inspirerad blir du när du kommer igång, och då är det bra att mekanisera de första stegen, så din hjärna automatiskt börjar ställa in sig på skapande arbete framöver.

Om bloggen

Omfamna din passion, men kom ihåg att glömma ditt lösenord ibland

Jag har en lång period bakom mig av intensivt skrivande och annat som relaterar till det: läsande, studier och annan informationsinhämtning. Emellanåt har det känts som om jag verkligen borde ta en paus. Eftersom även kreativt arbete kräver det. Men jag har inte kunnat. Eller velat.

Nu är det dock sommar och andra saker pockar på ens uppmärksamhet. Det är gäster, resor och annat som hör sommaren till. Idag har jag inte suttit vid datorn hela dagen, som jag vanligtvis gör en vardag, utan städat inför ett besök senare i veckan. Och när jag nu sätter mig ner och ska skriva inlägg, så märker jag att jag lite grann saknar idéer. För idéerna kommer ju när jag skriver, läser och studerar. Inte när jag städar.

I det stora hela ser jag det som en positiv sak, eftersom min hjärna vilat sig. Den här tiden, 15-tiden, brukar jag vara trött i ögonen och huvudet och lite smågrinig. Nu är jag pigg, trots att hjärnan känns tom. Dammtorkning och skurande kräver ju som bekant inte så mycket hjärnverksamhet. Det är bra att ge de kognitiva delarna av hjärnan en paus då och då, och syssla med något annat.

En expert av något slag sa en gång att om man inte kommer ihåg sitt lösenord efter semestern så är det bra. För det är ett tecken på att hjärnan släppt taget och vilat upp sig ordentligt.

Men det påminner mig också om hur viktigt det är att uppehålla sig med det man vill utvecklas i och bli bra på. Omge sig med det och snarlika aktiviteter. Om jag vill bli en bättre skribent så är det en god idé för mig att omge mig med saker och aktiviteter som relaterar till skrivandet. Det tränar idé- och skrivmusklerna.

Det är som att lära sig ett nytt språk: det räcker inte att bara gå på en kurs ett par timmar i veckan, och göra hemuppgifterna. Helst ska du också läsa, lyssna och omge dig med språket. Leva det.

Balans kan vara en svår utmaning för oss som älskar det vi gör. För vi VILL ju göra det. Jag tror inte jag kommer glömma mitt lösenord denna sommar.

Läs också:

Tankar efter en mental fasta

 

 

Därför bör vi måla på rivningshus

Tänkte ännu tjata om detta med vikten av att skriva regelbundet, utan ambitionskrav, som jag skrivit om till exempel här och här.

Såg ett inslag på TV om hur konstnärer i någon stad i Finland, minns inte vilken, målade på hus som skulle rivas. Reportern frågade en av konstnärerna om det inte kändes tråkigt att hens konstverk snart försvinner i samband med att huset rivs. Svaret löd att skapandet skedde mer för skapandets skull, inte för det färdiga konstverket.

Kan budskapet bli tydligare? Här var det inte alls viktigt att nå ett mål, utan bara känna glädje i att göra. Och kanske sprida lite glädje också, om så bara för en begränsad tid.

En person jag betraktar som min mentor sa en gång att den, som redan skriver för nöjes skull, har de bästa förutsättningarna att bli framgångsrik som yrkesskribent. Det krävs nämligen oerhört mycket skriven text för att slå sig fram som skribent, så mycket att man måste tycka att det är roligt också att skriva, även om det ibland är arbetssamt.

Ofta skjuter vi på skrivandet för att det, samtidigt som det är något man vill göra, kan vara ganska jobbigt också. Själv hyser jag lite av en hatkärlek till skrivandet. Det är någotslags drivkraft hos mig att uttrycka mig i skrift (och det är så jag uttrycket mig bäst enligt min egen uppfattning), men det är också svårt och tungt att få till det när det måste bli bra, som när det gäller ett uppdrag. Men just därför är det viktigt att också skapa tillfällen för sig själv där man bara kan njuta av att skriva, utan att se en fulländad produkt framför sig.  Precis som konstnärerna med rivningshusen. Det som annars är förbjudet (att måla på hus) var nu fritt fram. Det var tillåtet att ta ut svängarna och göra precis vad man ville.

När du skriver utan krav bondar du med de lättsamma, kravlösa och improviserande sidorna av skapandet, som ofta blir bortglömda för att vi är så inriktade på att det ska vara någon ”nytta” med allt vi gör. Men hur ska vi ens få en chans att utveckla oss som skribenter om vi aldrig tillåter oss att testa, experimentera, göra sådant som annars inte är tillåtet? Skrivkramp uppstår när ”man inte vet hur man ska börja”, ”när man inte är nöjd med det man skrivit”, osv. Mina råd:

  • Öva dig i att börja, dvs. skriv fast strunt.
  • Öva dig i att låta det du inte är nöjd med, det du skrivit snabbt eller inte hunnit fundera så mycket på, stå kvar.

Läs mer:

Ta inte text på så stort allvar. Så blir du av med skrivkramp

Tidsbrist kombinerad med lite piska är kanon för kreativiteten

 

 

Tidsbrist kombinerad med lite piska är kanon för kreativiteten

Jag har vid upprepade tillfällen bloggat om hur viktigt det är att skriva, om du vill vara skribent (till exempel här). Inte drömma om att skriva, utan vara aktiv i ditt skrivande. Det har handlat om att komma över skrivkramp, om vikten av att skriva varje dag och att inte ta text på för stort allvar.

Det sista är speciellt betydelsefullt. Vi har av någon anledning stor respekt för det skrivna ordet, och jag förstår inte riktigt var det kommer ifrån. Så fort vi skriver ner något, åker vår stenhårda, obarmhärtiga, kompromisslösa inre kritiker fram. Det är inte tillräckligt bra, det är dåligt, och så tappar vi lusten och ger upp i värsta fall.

Men du måste våga skriva dåligt för att kunna skriva bra.

Jag skrev i ett inlägg att en anledning till att vi får skrivkramp är att vi tar text på för stort allvar. Men slutar du med det, och börjar producera text utan ambitionen att det måste vara perfekt, så kan du komma över skrivkrampen.

Anledningen till att jag återkommer till detta är att jag misstänker att det kanske kan missförstås. Att det är ok att skriva strunt, principiellt sett. Att vi inte behöver bry oss om att det ska bli bra. Och delvis är det precis det jag menar. Men det handlar om processen och vad ambitionsnivån ska vara i olika skeden av den. Ska du till exempel skriva en roman så kan det givetvis inte vara strunt. En roman föranleder massor av arbete. Massor. Men det måste få vara struntdåligt i början. För om du inte tillåter dig det, så är risken stor att du blir hämmad och aldrig kommer igång.

Jag har Kungsvägen för att hålla mitt skrivande aktivt. Jag delar och distribuerar den också i olika kanaler, så att så många som möjligt läser det jag skriver. Jag har som mål att skriva ungefär tre inlägg i veckan. Då är det tillräckligt ofta för att jag inte ska ha tid att lägga ner särskilt mycket tid på ett inlägg. Det är alltså avsiktligt. Jag ser till att inte ha så mycket tid, just därför att jag ska öva mig i att skriva snabbt, inte tänka för mycket men ändå, genom att publicera och dela, tvingas anstränga mig så pass mycket att jag inte heller kan fuska och skriva ner endast ett tankeflöde utan sammanhang för andra människor.

Målet är att lära sig släppa saker ifrån sig då de är tillräckligt bra, inte perfekta. Men med den här strategin riskerar jag också publicera strunt, för jag är ju inte alltid motiverad, pigg och full av idéer då jag ska skriva. På en kort stund hinner jag inte heller få distans till texten, den distans som annars är så viktig för att se konstigheter och brister. Men jag skriver iallafall, trycker på publicera och dela – och går vidare.

Övandet har gjort att text har blivit bra mycket mindre dramatiskt, och tröskeln för att producera den bra mycket lägre, för mig.

Läs mer:

Ta inte text på så stort allvar. Så blir du av med skrivkramp

Vill du vara skribent? Så skriv!

Ett sunkigt skyltfönster är en värdefull lärobok

It’s fine to celebrate success but it is more important to heed the lessons of failure.

-Bill Gates

Det kan vara mycket motiverande och stärkande att lyssna på framgångssagor. Själv storkonsumerar jag peppande citat och lyssnar gärna på hur framgångsrika personer gjort för att komma dit de är idag. Det är oumbärligt för att hålla tron levande på att det kommer gå bra för en själv också.

Men peppning är bara en del i det egna strävandet. För även om det kan vara upplyftande och uppmuntrande att lyssna på dem som lyckats, så hävdar jag att det är lika viktigt att studera dem som misslyckats. Det är där de riktigt värdefulla lärdomarna finns.

Hur hittar du då historier om misslyckanden? Folk vill ju inte så gärna berätta om sådant. Men det är faktiskt inte så svårt. Om du är intresserad av din omgivning så kommer du hitta misslyckanden hela tiden, utan att någon säger ett knyst. Det är vad dom gör, eller låter bli att göra, som du ska rikta din uppmärksamhet på.

Jag kommer genast att tänka på ett företag som funnits i min närhet i ett skede av mitt liv. Företaget hade dåligt rykte och jag kan för mitt liv inte begripa att det gick runt. Men bara genom att följa hur de gjorde saker var en riktigt bra lektion i hur man INTE ska sköta grundläggande marknadsföring, kundservice och varumärkesutveckling.

  • Marknadsföring. Ingen alls, i princip. De få gånger de annonserade, visste man att löftena inte höll streck, därför att…
  • …de sålde undermåliga produkter. Kundservicen höll alltså inte måttet. Sannolikheten att bli besviken var för stor, och fler och fler styrde stegen till konkurrenterna.
  • Varumärkesutveckling (eller ”vård av varumärke” som jag brukar kalla det!). Jag glömmer aldrig den ödsliga känslan jag fick när jag gick in genom dörren. Tyst och mörkt. Jag vet att elen är dyr, men på lång sikt kan det inte vara bra för affärsverksamheten att inte ha lamporna tända. Det påverkar intrycket negativt redan innan, eftersom mörka fönster inte känns inbjudande.

”Dom är inga affärsmän”, som en bekant uttryckte saken, och det var väl ganska beskrivande, tycker jag.

Du kan också välja något företag som är närvarande i ditt liv, som du inte är helt nöjd med, och fundera på vad du skulle göra annorlunda om du fick bestämma. Det kan vara din telefonoperatör eller närhandlare, kursarrangör eller vad som helst.

Eller studera skyltfönster! Vad får du för intryck av företaget då du ser deras skyltfönster? Jag har sett skyltfönster som har juldekorationerna kvar i mars. Ger det intryck av en hängiven företagare som bryr sig om vilken bild som ges utåt?

Som utomstående är det ofta lättare att se vad som är fel! Åtminstone i den del av affärsverksamheten som syns utåt. Det finns gott om nyttiga lektioner här, för den som håller ögonen öppna och är lite analytiskt lagd.

Läs mer:

Vill du sälja? Skräm skiten ur folk

 

 

 

Varför är det ROCKET SCIENCE att kunna FOKUSERA?

I’m like a circus standing on two legs.

-Nuno Roque

Marknadsföring, SEO, blogg, email, prissättning, nätverkande, some, verksamhetsplan, helgplaner, onlinekurs. Det är vad jag gjort idag. Nåja,  gjort och gjort. Närmast all forskning visar att multitasking är schmultitasking, dvs. en dålig sak som ger intrycket att du gör mycket, medan du i själva verket får ingenting gjort ordentligt.

Så varför fastnar jag i den fällan, nästan på daglig basis?

Ett problem, eller ”problem”, jag har är att jag verkligen älskar det jag gör. Jag får syssla med skapande verksamhet, och jag vill göra allt, hela tiden.

Det här är typiska ingredienser för en dag i mitt liv:

  • Sociala medier, allmänt läsande på nätet, annan informationsinhämtning. Jag följer och postar i grupper på Facebook, läser branschartiklar och surfar på saker som jag vill lära mig mer om. Länkas vidare tills jag inte längre minns vilken artikel jag började med. F-n ta alla intressanta rubriker man bara måste klicka på! Börjar ”klicka mig tillbaka”, men är för snabb och klickar bort även ursprungsartikeln, där allting började.
  • Planerar min företagsverksamhet, grubblar över nischer, pitchar, priser och marknadsföring. Stöter i något skede på inbetalning av framtida pension, blir stressad, grubblar över prissättningen, blir förvirrad. Försöker bestämma var jag ska sätta in mina marknadsföringsåtgärder. Det får inte vara för många ställen. Jaha ja, det är ju ingen utmaning alls i dagens plattformstsunami, att VÄLJA.
  • Följer nyfiket SEO-analyser på min blogg och försöker förstå dem. (Topp 3-länder där min blogg läses är: 1)Finland, 2)Sverige, 3)…Peru!?. Vem kan det vara som läser min blogg i Peru, jag är så nyfiken! Men du är välkommen, vem du än är! SEO är ju spännande, men det är en sak jag bestämt mig för att lära mig ordentligt senare. Och håller ändå på med det varje dag.
  • Jag har den här bloggen öppen ända från morgonen på sidan ”Skapa nytt inlägg”. Eftersom jag mentalt processar kommande inlägg under dagen, så är det bra att snabbt kunna anteckna direkt i fältet då idéerna kommer, så jag inte glömmer dem.
  • Jag försöker påbörja någon av de Udemy-kurser jag sajnat upp mig på. De handlar om SEO (ja, SENARE), och hur man skapar schysst grafik i sociala medier. Tur att det är livstidsaccess på dessa kurser, för det kommer jag att behöva.

Jag avundas dem som kan försvinna in i EN värld och bara göra EN grej. Jag ser mig som ganska produktiv och hängiven, men tänk vad jag kunde åstadkomma om jag blev bättre på att fokusera?

Relaterat:

Rensa ut all skit och bli kreativ!

 

 

Det är ALDRIG för sent att skriva sitt genomslagsverk!

Age is no barrier. It’s a limitation you put on your mind.

-Jackie Joyner-Kersee

Tidigare idag läste jag ett citat av den nyligen bortgångna Anthony Bourdain, som skrev sitt genomslagsverk Kitchen Confidential då han var över 40. Fram till dess hade han aldrig betalt hyran i tid och var skuldsatt upp över Eiffeltornet. Citerarens poäng var att det aldrig är för sent att göra något stort, förverkliga en dröm, bli något man vill bli. Tvärtom är det desto viktigare att göra det, för ärligt talat, vi kan aldrig veta när det tar slut. Som det ju tyvärr gjorde alldeles för tidigt för Bourdain.

Nu är ju inte 40 riktigt samma sak som det var på 1800-talet. Men det är ändå en tid då man börjar fundera på vad man egentligen vill ha ut av livet. För tiden tuffar ju på. Och det är just därför det är en underbar ålder! Äntligen har du det självförtroende du saknade som ung, du känner dig själv bättre, du har lättare för att be surpuppor och demoraliserande element dra dit pepparn växer. Med andra ord är det helt rätt tid att skriva sitt genomslagsverk. Metaforiskt alltså, för självförverkligandet kan ju handla om precis vad som helst.

När jag var liten tyckte jag 40 var rysligt gammalt. Mina föräldrar var nästan 40 då jag föddes, och jag tyckte alltid dom såg så gamla ut på fotona från min bebistid. Nu när jag tittar på samma bilder så märker jag att de alls inte ser gamla ut. Det är deras kläder och frisyrer som först ger det intrycket. Men deras kinder är släta och med andra kläder och frisyrer skulle de se ut som jag, 40+, gör idag. Alltså extremt unga, hahaha.

Vi är idag speciellt lyckligt lottade, eftersom vi inte tvingas leva med äldre generationers begränsande attityder om vad som ”passar sig” i den och den åldern. Vi kan göra precis vad vi vill, när vi vill!

Om bloggen

 

Rensa ut all skit och bli kreativ!

Man tager vad man hawer.

-Cajsa Warg

”Jag får ingenting gjort” är nog den vanligaste frasen i modern tid.

Med all den input vi har borde kreativitet vara den enklaste grejen i världen. Men tillgången på information är en fälla. För vi drunknar ju i intryck, möjligheter och alternativ. Det gör att det blir svårt att göra val. Vilken av alla 10 000 typsnitt ska jag välja till min hemsida? Vilken färgkombination, vilken bild? Var ska menyn sitta?

Ja, var ska den sitta? Det kanske inte spelar så stor roll? Jag ska berätta något nu, som kan komma som en chock. Dina möjligheter att kontrollera folks intryck av din hemsida (eller vad som helst kreativt projekt, som att skriva ett blogginlägg t. ex.) är begränsade. Ändå beter du dig som om det låg helt i dina händer, eftersom du aldrig kan sluta välja. Precis som om det låg ett svar någonstans i slutet av allt väljande. Men det finns inget svar. Din enda chans till feedback är att producera, och du kommer aldrig dit, för det sitter något i vägen för dig: du själv.

Valmöjligheter i det oändliga är både vår tids välsignelse och förbannelse. Nu skriver jag om det senare. För det är när du tvingas hushålla, ta vad du har och skapa av det, nyttomaximera, som du blir kreativ. Men det är ju problematiskt förstås, för vi lever ju inte med brist. Inte på riktigt. Så vad göra?

Det går att komma åt problemet med lite fantasi. Du måste helt enkelt skapa din egen ”brist”. Det kräver att du bestämmer dig och avgränsar dig.

Anta att du vill skriva, men har suttit i två veckor med writer’s block. Plocka upp närmaste bok eller tidning, öppna den och skriv om det första du ser. Nu får din fantasi verkligen arbeta, för du får skriva om bara det! Det är ett helt annat utgångsläge än när du sitter i intrycksträsket och försöker singla ut ett enskilt ämne – det är förvirrande. Nu har du bara ett intryck du får skriva om, men desto mer plats för din kreativitet att go bananas. Infallsvinkeln får nämligen vara precis vilken som helst.

Svårt med font-, färg- och fotoval? Välj tre huvudfavoriter och arrangera en liten lottdragning.

Sluta fundera, välja och snacka. GÖR! Det är det enda som faktiskt tar dig vidare.

 

Relaterade inlägg:

Ta inte text på så stort allvar. Så blir du av med skrivkramp

Om stora idéer och hur de föds

Vill du vara skribent? Så skriv!

Sluta prokrastinera och börja producera

 

 

Motivationen har åkt till landet över midsommar och lämnat dig kvar i stan

Writing about a writer’s block is better than not writing at all.

-Charles Bukowski

Inspirationen sover den sömn som du inte fick i natt.

Den lilla energi du kan uppbringa satsar du på meningslöst Facebook-skrollande av inlägg du redan sett två gånger.

Idékläckningsförsöken känns som att trycka på en tom sprayflaska. Det kommer inget ut, för den är tom. Helt enkelt.

Det finns dagar när du måste gräva djupt, mycket djupt, för att få det gjort som måste göras. Och varje gång infinner sig tanken: TÄNK om det inte går över? Tänk om inspirationen, motivationen och idéerna inte kommer tillbaka?

Jag är van att komma igång när jag väl sätter igång. Så brukar det vara i 99 procent av fallen. Det är därför en svacka, när det bara inte börjar flyta på, är så svår för mig att acceptera.

Så där, inlägget blev klart till slut. Och jag tycker faktiskt jag fick till det med rubriken. Den är metaforisk, tänk, jag som är så dålig på metaforer fick till det så där fint. Se där vad man kan hitta då man gräver riktigt djupt.

 

Relaterade inlägg:

Tre tecken på att vissa delar av din hjärna snart klappar ihop

Tankar efter en mental fasta