3 sätt att skaffa writer’s block

Tips 1:

Öppna ett nytt worddokument, och riktigt TA IN dess bländande vita tomhet. Gärna under en energisvacka.

Tips 2:

Dröm, planera och fantisera om allt du ska skriva sen när omständigheterna är fullständigt perfekta. Det blir dom aldrig, så de här är ett riktigt kanontips för den som seriöst eftersträvar writer’s block.

Tips 3:

Skriv aldrig någonting som inte är perfekt med en gång. Dåliga utkast är en skam, oberoende om någon annan ser dem eller inte. Kom ihåg det.

Tips 4:

Finns ej (mission accomplished).

Dags att klippa småflicksflätorna!

Ibland känns detta med att marknadsföra sig själv, att skriva sitt eget marknadsföringsmaterial, som en process där man långsamt börjar ”lossna” från sig själv.

Ni fattar vad jag menar. Inte? Ok, jag ska försöka förklara.

Jag tror att ingen i denna värld är intresserad av att läsa att jag är pålitlig, engagerad , nyfiken på livet och såååå duktig på att skriva. Ändå är det oväntat svårt att ta sig ur detta jag-träsk.

Marknadsföring är inte en uppsats i årskurs 3, och det är väl för helsike självklart att man tycker om/är duktig på att skriva, om man valt att starta företag som copywriter? Det är dags att klippa av småflicksflätorna och skaffa en grannröd tuppkam istället (ja ja, bildligt talat, det är inget fel på flätor om du som läser nu skulle råka ha det).

Ändå är det vanligt att gå all in och räkna upp alla smickrande adjektiv som beskriver en själv: flitig, duktig, pålitlig, nyfiken, glimten i ögat, noggrann och ääälskar att skriva.

Jag jag jag.

Finns det något säkrare sätt att försätta sina läsare i en 100-års Törnrosasömn? Och när man vaknar så står där inte en prins, utan ännu mer av samma, förfärliga smörja?

Jag skrev så där i början, trodde jag var originell, tills jag såg att alla andra skrev samma saker. Till och med ordagrant samma saker ibland. Och jag förstod att här behövs det något mer.

Det är det jag menar med att lossna från sig själv. Marknadsföring handlar inte om dig, utan om vad du kan göra för andra.

Det är det som är värde.

I grund och botten tror jag det handlar om brist på erfarenhet och rutin, och det kommer ju efterhand. Och då blir man kaxigare i sin kommunikation.

Än har jag inte lyckats rensa ut fragmenten av genre skoluppsats i mitt material, men jag jobbar på det.

 

Hur får man det man vill ha?

Hårt arbete, målsättningar och driv, skulle många räkna upp. Glöm det (åtminstone lite).

I min ungdom konsumerade jag en hel del självhjälpsböcker. Jag var lite förvirrad kring mitt kall i livet, och hade en benägenhet att göra allt mer komplicerat än det var. Men också för att psykologi alltid intresserat mig, och jag trodde fullt och fast på att psykologin hade svar på mina frågor.

Jag var en bra bit över 20 när jag lärde mig det som borde vara helt självklart. Något som varje barn vet, men som vi glömmer bort sedan.

Vill du ha något, fråga. Psykologi i all ära, men ibland är det faktiskt så enkelt.

Jag säger inte att det funkar varje gång, men man blir förvånad över hur ofta det faktiskt fungerar.

Ofta går vi runt och tror att andra människor är tankeläsare. Självklart måste alla förstå vad jag vill, och agera utifrån det, tänker vi.

Så det finns ingen ursäkt att klaga över att man inte får det man vill, om man aldrig ens frågat.

Den första meningen

Den första meningens magi.

Vad ska jag ha för strategi?

Så inte texten går mina läsare förbi

Och hellre läser Fröken Julie

Eller spelar ett schackparti.

Första meningen hjälper oss varsebli

Om texten handlar om fågel, fisk eller bi.

Och man vill ju också skapa en speciell kemi

Och skriva en text som är klanderfri

Gärna vill jag även vara skuldfri

Och slippa leva på folks sympati.

Så viktig är den

Den första meningens magi.

Hälsotips för skribenter

En känsla av skavsår i ögonen, blodcirkulation som verkar ha glömt svängen via axlarna – och så den ständigt närvarande spänningshuvudvärken förstås.

Huvud, ögon och överkropp är problemområden för yrkesskribenter. Följande tips baserar sig på mina egna erfarenheter av vad som fungerar. Minnesregel som överträffar alla andra som bonus på slutet:

Huvudet

-Läs en sida eller två i en vanlig bok emellanåt. Kan hjälpa mot lindrig spänningshuvudvärk!

-Du måste acceptera att om ditt arbete handlar om att sitta framför datorn, så kan du inte sitta framför datorn på fritiden också. Om du vill må bra.

-Grönt te och havrekudde (inte samtidigt, kan bli lite för varmt då).

Kroppen

-Rulla axlarna ofta.

-Sträck på dig med armarna uppsträckta, släpp ner dem som vingar och tryck ihop skulderbladen lite.

-Stå upp och rulla ner kota för kota.

Ögonen

-Drick vatten.

-Ta omega 3 mot torra ögon.

-Titta OFTA upp från skärmen. Ofta betyder här ett par gånger i minuten snarare än ett par gånger i timmen.

Alla samverkar och hjälper dig att må bättre helhetsmässigt.

Svårt att komma ihåg att göra allt detta? Då är det bara att invänta en allvarlig sjukdom, i ögonen till exempel. Det brukar sätta fart på minnet.

Kan alla skriva?

”Alla kan skriva” är något man hör ibland. Det behövs inga copywriters, för copy, det kan vem som helst.

Men alltså, jag håller inte med om det.

Eller ok, visst kan det vara så att alla kan skriva. Men om det inte märks, om ”alla” inte utnyttjar denna talang som de ”alla” går och bär på, då är det irrelevant, eller hur?

Copy blir det inte förrän åtminstone dessa minimikrav är uppfyllda:

1. Man arbetar med det man skrivit. Du skriver, lägger åt sidan, läser igenom, finslipar. Det är copywriting. Att inte ens bemöda sig om att dubbelkolla en text på företagets hemsida är inte copywriting. En copywriter skulle aldrig strunta i sin egen text på det sättet.

2. Det heter copywriter. Inte copycat.

Att inspireras av andra är naturligt, rentav en förutsättning. Men lämna det där med imitation till komiker och skådisar, och hitta på egna grejer.

3. Copywriting handlar inte om dig. Någon klipsk person har sagt att så fort du vänder fokus mot dig själv så tappar kunden intresset. Copywriting är följaktligen inte detsamma som att skriva dagbok. Man kan skriva om sig själv på ett sätt som är intressant för andra. Men det gör inte ”alla”.

Så gott som alla kan skriva i ett välfärdssamhälle, och tack och lov för det! Men copywriting är ett jobb som kräver kunskap, färdigheter och kanske också lite talang. Och framförallt övning.

Så det att man kan rada upp ord så de bildar en läsbar helhet är ännu inte copywriting.

Mitt första år som företagare

Idag är det ett år sedan jag startade som företagare på allvar.

Har det gått som jag förväntade mig? Jag vet faktiskt inte riktigt. När jag startade hade jag nämligen iiingen aaaning om hur jag kunde förvänta mig att det skulle gå!

En sak som var ”säker” var att det tar tid att komma på grön kvist när det gäller att försörja sig som skribent. Tänker inte lägga ut texten här om den biten desto mer – nöjer mig med att konstatera att det faktiskt gått lite bättre än jag förväntade mig, men ännu är det en bit kvar.

Jag är en person som tycker om att observera först och handla sedan. Hade ägnat lite över ett halvt år åt att sätta mig in i företagande som copywriter. Skrev lite åt så kallade ”content mills”. Jobbade arslet av mig för de texterna, så jag skulle ha något att visa upp och vänja mig vid att något jag skrivit är online till allas beskådan.

(Inte för att någon läser texter skrivna av content mills, eftersom de producerar text för sajter vars enda syfte är att driva trafik till andra sajter. Men man kan ju länka till dem.)

Skrev också gratis. Satte ut en annons i en Facebookgrupp där jag erbjöd tre skrivprodukter kostnadsfritt mot referens. Genom att sätta en gräns behöll jag min värdighet – något skrivslaveri var det aldrig frågan om, utan ett sätt att komma igång.

Man behöver lite tur också. Min första kund lyckades hitta mig genom att googla bara några veckor efter att jag publicerat min hemsida! Det var en stamkund som gav mig uppdrag varje månad, så det gav mig en del självförtroende sådär i början.

Jag har slitit hårt för att pitcha, marknadsföra mig och vara om mig och kring mig. Så småningom har kundflödet tätnat. Efter ett år ligger det faktiskt en hel del ute på nätet i olika sammanhang som jag skrivit och översatt!

Det finns utmaningar, det gör det. Att marknadsföra sig själv är inte lätt. Mycket tid går åt till att fundera hur man ska sticka ut och märkas, vem man ska rikta sig till. Ibland har man stillsamma perioder, ibland har man too much. Nya situationer tvingar en att hela tiden lära sig nytt. Några misstag har jag också hunnit med, främst relaterat till prissättning. Det handlade om kommunikation, men där lärde jag mig något värdefullt.

Överhuvudtaget är det där med pris en evighetsfråga. Men man blir duktigare på det också med tiden. Man bör våga ta betalt för sitt slit! Det är ett värde man säljer, värde som kommer från åratal av studier, arbeten och erfarenhet som nu kan sammanfattas med kompetens.

Det här är mina viktigaste tips, när jag nu kan stoltsera med lite företagarerfarenhet. För att ha en chans att lyckas som frilansande copywriter/skribent måste du:

  • Berätta att du finns. Vitt och brett.
  • Våga ta betalt. Om du inte har en aning vad du ska ta betalt, läs det här om hur man räknar ut arvode.
  • Inte vara en diva. Ta det du får i början (t. ex. content mills) eller ta ett par tre uppdrag gratis. Men gå sedan vidare så fort du får mer erfarenhet (men bli inte en diva för det).

 

 

Hur jobba kreativt i en miljö som avbryter, stör och ger lite till inga möjligheter att välja själv?

Hur kan man jobba kreativt i kontorsmiljö? Ni som gör det, hur grejar ni det? Har ni någon plan för detta på arbetsplatsen?

Skrev förra veckan om fördelar och nackdelar med att vara egenföretagare. En fördel som många verkar vara överens om är att man får jobba ostört och lägga upp dagen tämligen fritt.

Vi med kreativa jobb kan som egenföretagare välja att göra något helt annat när det inte flyter på – motionera, hänga tvätt, meditera – för att få distans och sluta försöka tvinga fram något. Att kunna ta en längre paus utan att någon tittar snett eller ifrågasätter är verkligen viktigt för kreativa arbetsuppgifter. Pauser är viktiga för alla, men att skriva eller designa är inte samma sak som att räkna löner, betjäna kunder eller göra en inventering.

I en kreativ process sker mycket utanför den konkreta arbetsinsatsen. Kanske rentav största delen! Och då måste man få komma ifrån emellanåt.

Min erfarenhet av att jobba på kontor är att någon hela tiden avbryter med ”Kan du kolla på en grej”, och en timmes promenad mitt på dagen eller bara sitta och blunda i 10 min = uteslutet.

Med allt det tar av fokusering, behov av tid utan avbrott och möjlighet att välja så ser jag ett kontorslandskap som den värsta miljö man kan tänka sig!

3 (+1) bra och 3 dåliga saker med att vara egenföretagare

Plus:

+ Man får bestämma allting själv (utom skatt)

+ Om man bor någon annanstans än i huvudstadens mest centrala centrum, så behöver man inte stiga upp 5 för att catcha tåg och bussar som kryllar av förkylningsvirus

+ Får jobba ostört.

Minus:

– Om man är lite av en socialt lagd ensamvarg, kan det bli lite för ensamt ibland

– Jobb och fritid tillbringas i samma utrymmen

– Man har ingenting att ta på sig när man väl ska iväg nånstans, eftersom man en vanlig dag inte behöver annat än mysbyxor och t-shirt.

Och så den utlovade bonusen på plussidan:

+ Man behöver ALDRIG höra ”Det är DIN tur att arrangera julfesten i år!” =:0

 

När mitt undermedvetna pratade med mig

Vårt undermedvetna är ett underbart och kanske även användbart ting. Se till att utnyttja det i ditt arbete.

Min man nämnde för en tid sedan att han gärna skulle se en gammal David Lynch-film från 80-talet på nytt. Jag sa då att jag också sett en nyare film av Lynch, men kommer inte ihåg namnet på den. Ett kort samtal som glömdes bort sedan.

I duschen igår kväll började min hjärna plötsligt upprepa ”Mulholland Drive, Mulholland Drive, Mulholland Drive” och jag undrade vad tusan min hjärna tjatade om – tills jag förstod.

Kunde nästan se framför mig hjärnkontorets arkivansvarige komma rusande så ivrigt att fötterna knappt rör i underlaget ropandes: Den hette Mulholland Drive! Den hette Mulholland Drive!

Alla har säkert upplevt detta, men kan vi utnyttja det? Det som fascinerade mig var att jag först inte reagerade, utan att min hjärna faktiskt verkade försöka PRATA MED MIG. Typ ”Eva, nu kom jag på det. Eva. Eva? EVAAA!!”

Om det undermedvetna jobbar så här effektivt med saker som vi i stunden inte kan lösa, så borde man kunna dra alla möjliga sorters nytta av det! Ett slags medveten användning av det undermedvetna?

PS. Kopplingen undermedvetet och David Lynch var en tillfällighet. Hoppas jag iallafall!